För att värna om de svagare i samhället och de som av en eller annan anledning inte arbetar för sin egen försörjning, finns en fallskärm kallad försörjningsstöd. Socialtjänsten betalar ut försörjningsstödet till de som söker och som tillfälligt anses behöva det. Det är ett bidrag som en enskild individ eller en familj kan söka för att täcka sina utgifter. Det är dock inte villkorslöst och inte heller ska det betraktas som ett alternativ till arbete eller egen inkomst. Tanken är att socialtjänsten ska hjälpa de sökande till självhjälp med medel för att stärka deras förutsättningar till att förändra sin livssituation.
Ett nödvändigt ont
När vi pratar om försörjningsstöd som ett ekonomiskt stöd är det ofta inte första alternativet man som privatperson eller familj vänder sig till. Detta för att försörjningsstödet endast ska användas som en sista utväg, när alla andra försök till egen försörjning och sysselsättning fö
rbrukats. Därför kan försörjningsstödet bli någonting skambelagt och knutet till fattigdom eller oförmåga att ta hand om sig själv. Det är inte lätt att berättigas försörjningsstöd, då man måste vara arbetslös och inskriven hos arbetsförmedlingen som arbetssökande. Därutöver ska man inte ha ägodelar i besittning som är värda en viss summa pengar, utan man ska ha tömt ut alla ekonomiska resurser, såsom besparingar och andra tillgångar innan man söker. Därav görs en individuell inkomstprövning för att utvärdera huruvida personen verkligen är i behov av bidraget.
Kräver hög kompetens
Varje enskild ansökan och personen bakom ansökan kommer från särskilda förhållanden och bär på olika slags problem såsom sociala, psykologiska eller fysiska hinder för dem att kunna arbeta och försörja sig själva. Dessa förhållanden gör att kompetensen och kvalifikationerna hos handläggarna måste vara höga för att kunna göra rätt bedömningar och behandla de sökande på ett korrekt sätt. Vidare krävs också ett gott samarbete med andra parter och instanser såsom Försäkringskassan, psykiatrin, arbetsförmedlingen och skolan.